Varför sa du aldrig till mig att mörkret var en farlig morståndare. Livet en farlig kamp och känslorär så svåra. Varför berättade du aldrig om nattens svartaq tårar, om ett brustet hjörtas ihålighet, Varför låg du aldrig brevid mig när min famn behövde tröst, värme och kärlek. Varör valde du nån annan när du borde valt mig. De såren du skapat vaknar varje svårt ögonblick.Du tror du läkt mig med ett vackert ord och en plötslig kram. du lärde mig aldrig i annat än handling att svek är ett köttsår som aldrig läker och jag ska aldrig förlåta mer. Aldrig blir jag hel, ärren kommer finnas där, så länge jag lever....